1762 - 1822
Jöns Jönsson Helge
Jöns föds 2 maj 1729 i Qvie, Bro socken på Gotland. Han tar troligen namnet Helge när han gifter sig med Anna Larsdotter 27 oktober 1752 i Stenkyrka. Anna är dotter till Lars Larsson och Maria Phersdotter vid kronohemmanet Helge i Stenkyrka. Senare skrivs hans namn endast som Jöns Helge.
De sju barnen
Lars föds 1753 och flyttar senare till Sudergårda. Maria föds 1755 och flyttar senare till Stora Bjers. Cattarina även kallad Cajsa föds 1760 och flyttar till Vala. Sophia föds 1764 och flyttar till Moos. Jöns föds 1767 och flyttar till Ungesmitts. Per föds 1767 och Ingrid föds 1770
Sonen Per "slutade sina dagar af dödligt fall från råen på stormasten ned i däcket, dödsfallet skedde uti på sjön några mil från Gotland och blef förd från Fårösund och blev begravd 5/11 1785 på Hälge gravställe."
Dottern Ingrid dog två år senare i huvud- och bröstvärk bara 17 år gammal.
Livet på gården
1762 löste Jöns in 1/4-del av kronohemmanet Hälge för 80 dahl silvermynt, han ägde även 7/32-dels av Stora Bjers vilket han senare tillskrev dottern Anna Maria.
Jöns är en man med många strängar på sin lyra. Förutom att vara husbonde vid Hälge är han kyrkvärd och under hans tid bygger man en ny läktare i kyrkan.
Strandat gods hör strandfolk till
Jöns blir antagen som strandfogde av dykeri- och bärgnings societeten 1767 och är verksam fram till 1791. Detta under en period då man försöker organisera bärgningsarbetet med hjälp av just strandfogdar. Utmed kusterna är gott om rev och båtarna blir större, många fler och mer djupgående. Standarden på båtarna varierar och många har en ovan besättning.
Strandning har alltid ägt rum och det hette "strandat gods hör strandfolk till". Det var ett ekonomisk tillskott som kunde ge mer än en bördig åker. Strandningarna urartar ibland till strandröveri, trots stränga straff.
Omtvistat kvarnbygge
Jöns ansöker om att få bygga en väderkvarn 1778. Han får avslag från Landskansliet och överklagar detta. I maj 1781 får han avslag av Kammarkollegiet för kvarnbygget.
Kanske började han ändå bygga grunden, cirka 200 år senare hittar Harry Lavergren nämligen rester av ett troligt kvarnbygge på en åker nedanför gården.
Fullmakt för husbehovsbränning
Jöns får även fullmakt att teckna kontrakt angående husbehovsbränning. Bland handlingarna har vi funnit en skrift om hur man på bästa sätt kan få ut brännvin ur Potäter. Skriften är från 1842.
Vid 1700-talets senare hälft förbjuder Gustav III all husbehovsbränning, det ska nu ske vid särskilda Kronobrännerier. Det blir inte den goda affär som rikets högsta huvuden tänkt sig. Folk godtog inte det statliga översitteriet som ville reglera supandet. Lönnbränningen börjar florera. 1787 återinför man husbehovsbränningen igen och flera kronobrännerier lägger ner.
Rävfångst och skottpengar
Jöns är en skicklig rävfångare och kvitterar ofta ut skottpengar. Uppgifter om utbetalningarna är funna 1961 i en låst låda på Helge vind. Skottpengar är en ersättning som uppmuntrar till jakt på djur som är att betrakta som skadedjur, framför allt olika rovdjur. Rävarna skulle visas upp på kyrkvallen och få öronen avskurna innan utbetalning kunde ske.
På vilket sätt och med vilka redskap rävarna blir infångade vet man inte. Säkert inte med drillning och rödpunktsikte. Gott om räv är det i alla fall eftersom man visar upp så många dödade och fångade rävar, 40 stycken på 7 år.
En riktig danneman
Jöns för socknens talan i ett flertal frågor. Många av handlingarna i Helge gårdsarkiv härrör från denna tid bland annat en almanacka och skriften Calabaliken i Bendel, flitigt citerad av Oskar Lawergren på Helge 200 år senare.
Hustrun Anna avlider 29 december 1791.
Jöns är omtalad som en riktig danneman, rättrådig, duglig, redbar och aktad. På ålderdomen blir Jöns blind i 10 maj 1822 somnar han in i en ålder av 93 år.
Källor: Handlingar och dokument Helge gård, Tidskriften
Gute Jakt nr 1 1997 /Martin Strid