1949 - 1984
Oskar Johan Aron Lafvergren
Oskar kommer först i en stor syskonskara. Han får fem systrar, varav den yngsta är Gerda, Barbro och Mariannes mormor.
Oskar är en mycket vaken och vetgirig grabb, innan han börjar skolan kan han redan hela katekesen utantill. Och då en gammal tant frågar honom vad han ska bli när han blir stor svarar han: "Biskop kan jag bli, men det vill jag inte vara."
Någon lång skolgång blir det inte för Oskar. I sitt avgångsbetyg från 1902 har han betyget Med beröm godkänd i de flesta ämnena, medan det bara blir Godkänd i räkning, geometri, gymnastik och trädgårdsskötsel. Han får som enda sonen tidigt gå i lära hos sin far på Hälge gård, då han ses som den självklara arvtagaren till gården.
Oskar konfirmeras den 25 juni 1904 i Stenkyrka kyrka och de minnens som finns kvar från denna händelse är små präglade kort från alla konfirmander.
f: 1889-09-29 d: 1984-12-14, son till Herman och Emma Lafwergren.
Militärminnen
Texterna i avsnittet är hämtade från en intervju som Ola Sollerman gjorde med Oskar inför 70-årsminnet av flytten av artilleriet vid A7. Den publicerades i tidningen Gotlänningen 10 april 1979
Den 13 april 1909 kom artilleristerna dragande genom stan med musikkår, hästar, kanoner och ridande kårchef i spetsen för att flytta från gamla artillerikasernen på hamnen till det nya "etablissementet" intill Korsbetningen.
- Visst minns jag dagen vi flyttade till öster. Halva stan var ute och såg på när vi marscherade Hästgatan upp, ut genom Österport och vidare ut mot nya kasernen.
- Vilken fin kasern vi fick. Kårchefen förmanade oss att hålla snyggt. Men på natten kom snöslask och förvandlade kaserngården till gyttja som vi drog in på golven. Snart var där rena svinstian och vi fick offra en dagslön för att några käringar ute från stan skulle komma och skura rent igen. Jodå, Oskar Lawergren vid Helge i Stenkyrka var med när A 7 flyttade från hamnen till österområdet. Han är född redan 1889 och hade ett halvår innan flyttningen, i november 1908, tagit värvningen vid A 7.
- Och jag minns hur vi på fjärde batteriet tidigare under dagen reste in från vinterförläggningen i Tingstäde. Innan vi förenade oss med övriga batterier, som inför avmarschen väntade på oss nere vid hamnen, hämtade vi kaskar uppe i nya kasernen.
Så kom kriget Oskar hade egentligen tänkt ta värvning på fastlandet. Men när han kom till legendariske doktor Bolin för att få friskintyg sände doktorn honom istället till A 7.
- Jag värvade mig på två år under 1911, 1912 och 1913. Sen trodde jag att jag gjort mitt. Men så kom kriget och jag fick rycka in under varje år. Först 1918 efter tio år, ryckte jag ut för gott. Sen dess har jag sluppit.
Silfverstolpes häst Oskar låg på fjärde batteriet, med själve Arvid Zetterling som batterichef och med 12-centimeters pjäser, grövre än övriga batteriers. Han jobbade som laddare, riktare och slet med att skjuta fram pjäsen som efter varje skott for tillbaka av rekylen.
- Mycket tid gick också till att rykta hästarna och vi hade över 80 stamhästar på A 7. Fast man fick aldrig rykta i fred. Ständigt kom officerare in i stallet och då skulle man ut i stallgården och upp i stram givakt. Det var skillnad när general Silfverstolpe kom - han bara vinkade åt oss att fortsätta. Generalen och hans dotter gillade att rida...
- Vi fick också rida en hel del, även beväringarna fick rida en hel del. Roligast var det på lördagarna när vi hade utridning och lät hästarna sträcka ut över fälten i full galopp.
"Skjut oss bara" - Mindre roligt var det när storstrejken kom i augusti 1909. Då var det inte skoj att vara militär. Vi dubblerade vakten vid kasernen och vid ammunitionsförrådet och vi fick rida ut för att hålla lugn och ordning. Med bajonett på och med skarpladdade gevär. Det var krigstillstånd.
- Jag var med för att skydda cementfabriken i Visby när strejkande arbetare sökte stoppa arbetet där. När vi kom ridande slet arbetarna upp sina rockar framför hjärtat och skrek: Skjut oss bara!
- Nej, vi behövde aldrig ingripa mera handgripligt. Men senare tackade generalen oss för "vår pålitlighet sistlidna augusti".
Det var massor av minnen och detaljer Oskar kan berätta från den här tiden. Som när löjtnant Oskar Olsson, Kap-Olle och Boer-Olle kallad, vid en fest i mässen på tredje våningen red hästen Ajax uppför alla trapporna. Men först tog hovslagaren av hästarna skorna. Han minns vakterna utanför kasernen med "tolv steg fram och tillbaka" och kamrater som satt i arresten strax innanför. Mörk arrest. - Så mörk att man inte såg handen en decimeter framför sig. Men ingen tilläts sitta i mörkret längre än tre dagar. Man slog emellan en ljus dag innan man fortsatte med tre mörka dagar igen.
Kärlek och barn
Oskar möter Edla som kommer till Stenkyrka som piga och tycke uppstår. Så snart det står klart att Edla väntar barn måste hon återvända hem till Fleringe. Den andra maj 1921 föder hon sonen Harry.
Att bilda familj på Helge är det inte tal om. Här finns redan många starka kvinnor som både styr och ställer med mor Emma i spetsen.
Oskar, som inte kan släppa tankarna på hur sonen har det säger en dag. "Kan vi inte ta hand om den lille sorken."
Och så blir det, han hämtas vid järnvägsstationen i Tingstäde, dit Edla reser för att lämna över honom och som ettåring kommer Harry till Helge gård.
f: 1888-09-01 d: 1960 mor till Harry Lawergren
Livet på Helge går vidare
Systrarna flyttar alla hemifrån och Oskar arbetar tillsammans med sin far Herman till han går bort 1928. Oskar får ansvaret för gårdens skötsel, men blir inte hemmansägare förrän många år senare.
Oskar köper Niome 1:17 1920 och styckningslotten Bryor 4:18 i Tingstäde 1961. Lagfart blir utfärdad 1961 på Hälge 1:6 och 1:12, 15/1536 mantal av Ringvide 1:3 och hela Russhage 1:16.
1949 går Oskars mor Emma bort.
Nu är det bara Oskar och Harry kvar på gården och på ett märkligt sätt fördelar de sysslorna mellan sig. Oskar tar hand om stallet, sköter de stora hästarna och tar beslut som rör gården. Man ser honom oftast ute på vedbacken eller med hästarna bakom plogar, harvar och höhäckar.
Harry tar hand om korna och mjölkningen, grisarna och hönsen, men också de mer husliga sysslorna som att sköta trädgården, laga mat och baka.
Och när det är som mest att göra på gården kommer någon av systrarna eller andra släktingar för att hjälpa dem.
Systern Anna reser så ofta hon kan hem till gården och systerdottern Eva reser till Helge varje sommar tillsammans med sina barn Barbro och Marianne. Eva tar under många år hand om städning, tvätt och matlagning på somrarna.
Fram till 1964 finns det bara arbetshästar på gården, därefter kommer den första traktorn till gården, men hästarna får ändå vara kvar
Oskar, 84, kör den enda arbetshästen i socknen I Gotlands Allehanda 1974 kan vi läsa: "18-åriga Flora är Stenkyrkas enda arbetshäst. Det finns en del andra hästar i socknen men det är "lyxhästar" i jämförelse med Flora.
Ägaren av Flora heter Oskar Lawergren och är 84 år. Visserligen finns det en traktor på gården Helge, som han brukar tillsammans med sonen Harry. Men en del göromål tycker de att hästen passar bäst till. I år har de använt Flora vid sådden. Hästen packar inte jorden lika hårt som en traktor. Vid potatissättningen får Flora också rycka in liksom vid höbärgningen.
Men hur skall det bli med vallarna om det inte blir regn? Oskar Lawergren tycker att det är dålig fart på växtligheten i år. Det är torrt och inte den grönska som det brukar vara när göken har kommit."
Dags för pensionen
I november 1965 får Oskar sitt pensionsbesked, men det är inget man talar om. Han jobbar vidare på gården som om ingenting har hänt.
Nån gång på 1970-talet ska Oskar ha fått ett erbjudande från Stenkyrka kommun om att få hjälp att dra in rinnande vatten och el i fastigheten. Enligt hörsägen blev Oskar arg och menade att "här behöver vi minsann ingen fattighjälp". Några nymodigheter på gården blir det heller inte tal om så länge Oskar lever.
När storebror fyller år ställer småsyskonen upp
När Oskar ska fylla 90 år kommer systrarna Anna Hurtig och Lina Pettersson på besök med åtta sorters kakor, mjuk chokladkaka, strassburgare, rullrån, syltkakor med mera samt saffransbullar och stora rejäla tårtor i bagaget.
- Det är lättare att baka hemma, där har vi elektrisk spis och så där, tycker Anna. Och nu är det på plats.
I salen dukar de upp två stora kaffebord och upp emot trettio personer kommer med blommor och presenter. Släkt, grannar och nära vänner vill alla vara med och fira jubilaren.
- Synd bara att jag inte ser så bra nu, säger Oskar. Jag måste läsa medan det är dager. När jag skall läsa i lyse så ser jag inget alls. I tidningen får jag bara läsa det viktigaste förstås. För man har mycket att stå i medan det är dager.
Text och bild: Från artikel i Gotlands Tidningar, 1 oktober 1979. "Vi kom från båten redan vid femtiden på morron. Då stod Oskar ute på vedbacken och högg ved, berättar Anna". De tre syskonens sammanlagda ålder är 252 år.
Oskar blir den sista i släkten, som får somna in hemma på gården. "Min käre far Oskar Lawergren avled lugnt och stilla i sitt 96:e levnadsår. I ljust minne bevarad av mig, syskon, syskonbarn, släkt och vänner. Helge i Stenkyrka den 2 december 1984 - Harry."
Du slutat har din tid på jorden och reser lugn din sista färd Farväl! Nu är du lycklig vorden, vi träffas i en bättre värld
Fredagen den 14 december jordfästes Oskar Lawergren i Stenkyrka kyrka. Officiant var komminister Bengt Sturevik och i kyrkan talade sonen Harry Lawergren, Eva Lawergren-Norlén och Rolf Malm. Bland kransarna märktes en från Gotlands Artilleriregemente.
Läs mer: Oskars skolhandlingar Oskars konfirmation Oskars militärliv Oskars bemärkelsedagar Kort till Oskar Amerikabrev till Oskar När jag ska gifta mig en gång - Oskars anteckningar 1910 Debetsedlar Oskar Lafvergren
Källor: Handlingar och dokument Helge gård, Gotlänningen
10/4 1979, Hemsidan www.tjelvar.se, Gotlands
Allehanda 20/ 1974 /Roland Olsson, Gotlands Allehanda 20 maj 1974 /Roland Olsson i en Serie om Gotlands socknar, Oskars egna anteckningar och nedtecknade berättelser