I början av livet

När lillan kom till jorden var det en vacker höstdag och platsen för den lyckliga tilldragelse var Utbunge. Stor och duktig var hon, hela 52 cm lång och vägde 3 950 gram. Klockan slog 18.45 när hon föddes.

Den 6 januari 1947 döptes det lilla flickebarnet av pastor Percival till Barbro Elisabeth. Dopet hölls hemma i Bunge.  I slutet av januari flyttade vi till Visby, en dag i maj, veckan innan Barbro var 10 månader gammal gick hon och i juli samma år gick flytten till Stockholm.                               texten: hämtad ur mor Evas album

Mina egna minnesbilder

För oss som växer upp i utkanten av huvudstaden på fastlandet kommer morbror Oskar, farbror Harry och Helge gård i Stenkyrka att betyda väldigt mycket. Här tillbringar vi barndomens somrar tillsammans med vår mamma Eva.

Hon hjälpte karlarna med tvätt, städning och matlagning medan vi fick uppleva många sorglösa och lyckliga dagar fyllda av Harrys glada upptåg. Vi visste att Eva och Harry var kusiner och att de växt upp tillsammans, men funderade då inte särskilt mycket över släktbanden.

Vi barn fick vara med på det mesta och vi lärde oss mycket om livet på landet. Vi gick med Oskar till hagarna för att släppa ut eller hämta hem hästarna. Om det var långt att gå fick vi sitta på de breda hästryggarna. Vi fick åka hem på hölasset efter att ha varit med och räfsat höet på åkrarna. Ibland bar det iväg till kvarnen med säd som skulle malas och det var en speciell känsla att få sitta bredvid Oskar på vagnen. Se de stora hästarna lunka fram, höra hur Oskar manade på dem och lyssna till hovarnas klapper mot det hårda oljegruset.

På gården fick vi dra slipstenen i en jämn och fin rytm, medan Oskar slipade eggen på liarna. Jag som då ville bli bonde följde tidigt med Harry ut till hagarna för att mjölka korna. Jag minns ilskna Irma, Sivan, Nettan och alla kosvansar som vispade runt huvudet när jag satt på mjölkpallen.

När kvällsmörkret hade lagt sig hände det att Harry tog fram sitt dragspel eller tog med oss ut på gården för att fånga fladdermöss. Han kastade skrattande av sig trätofflorna, viftade med sin vita keps och försökte fånga dem.

Harry tog oss med ut i naturen, visade var fåglarna bygger sina bon och berättade om länderna dit de flyttade när vintern kom. Han kunde mycket och följde senare våra resor ute i världen genom de vykort vi sände honom. Och han visste oftast mycket mer än oss om platserna vi besökt. Vykorten blev hans sätt att resa, han tapetserade väggen till skafferiet med korten och berättade gärna om platserna när han fick besök.

Tack vare Oskars många berättelser vid matbordet om kvällarna och Harrys intresse för släktforskning klarnade så småningom bilden av hur livet på den gamla släktgården Helge tett sig.

1946-10-01 - dotter till Eva Lavergren och Sture Andersson. Här med lillasyster Marianne

xx

xx